Min absolut bästa vän är min lilla Elin. Första gången vi träffades var i förskolan när vi båda var 6 år gamla. Jag minns att hon hade låångt blont hår och pannlugg. Riktigt söt.
Men det var nog inte förräns vi började i högstadiet någon gång som vi blev bättre och bättre vänner skulle jag säga. Och hon är faktiskt den som jag ringer om jag har något nytt att berätta, om något hemskt har hänt, om jag är arg, ledsen, glad o.sv. För jag litar på henne till 100 % och hennes åsikter om saker och ting betyder för mig.

Visst ibland är hon inte såå värst smart. Som när jag ringde henne en gång medan hon tittade på tv:n och jag frågade varför hon inte har på något ljud. Så svarade hon; Jag sparar på ljudet.
Eller när hon kallade min mikrovågsugn för miniräknare, eller när hon frågar; ska vi kasta nu? När vi ska gå över vägen, eller när hon kallar ett stängsel för en traktor, eller när hon fortfarande inte kan höger och vänster. Elin i ett nötskal, haha! Okej nu ska jag inte säga att hon är osmart för det är hon inte! Hon vet ju ibland mycket mer om mig själv än vad jag vet. Om jag tror att jag har mist min kamera kan hon säga; Jamen, den har du ju på en hylla i ditt rum. Och ibland när jag glömmer namn och hon påminner mig om att ''det är din kusin''. Hehe.

Vi kanske inte träffas lika mycket som vi gjorde förr nu när vi går i olika skolor. Men hon är ändå den som jag vet att jag kan lita på, vet att jag kan tala med. Och jag finns alltid där no matter what.