Ibland får jag så stor inspiration att bara skriva av mig. Riktigt som jag tycker för en gångs skull. Och det kommer alltid på kvällarna. Alltid på kvällen får jag stor lust att skriva exakt vad jag tycker för att sedan nästa dag - radera allt. Eftersom man måste ju tänka på vad alla andra som läser kommer tyckaa.. blablaa bullshit.
Inte nu. Och nu skiter jag i vem som läser det här. Jag skriver det inte för att provocera fram hat, jag skriver det här för att jag är riktigt jävla trött på folk i min ålder, jag skäms.

När någon frågar varifrån jag kommer blir jag alltid nervös. ''Nejj guud jag vill inte säga vilken stad jag är ifrån..!'' För alla, nästan alla har något imot min lilla stad och jag kan inte annat än hålla med. Jag bor precis mellan två städer vilket jag bara råkar tycka är hur skönt som helst. Jag behöver inte stå ut med det här tramset varje dag. Jag lever i min egen lilla värld.

Är jag knäpp som inte tycker om min ''hemstad''? Är jag ett freak för att jag inte passar in? Eller är det bara så att jag inte riktigt har förstått grejen med att alltid hacka på folk ? Är jag gammal för min ålder ? Jag har blivit kallad ''mamma'' hur många gånger som helst så kanske är det bara jag som är udda? Men i min egen lilla värld finns det inte något som heter ''skitprat''. Det finns inget som heter ''hämnd'' . Och jag förstår mig inte på folk som orkar hålla på som de gör. Tycka att det är coolt att såra någon. Det kallas ju bara ''avundsjuka och osäkerhet'' Ska inte leka psykolog men allvarligt. Barnsligt, riktigt töntigt.

Och nu ska jag ge en pik här. Sluta upp och lek superman med andras liv och känslor. Du är inte så stor som du tror. Det bara stinker avundsjuka, osäkerhet, dagis och trams. Nu till den uttjatade meningen : Väx upp.